Manifest

Klassisk musik har för mig alltid varit någonting som man visste fanns, men som man inte orkade bry sig om, och som lätt upplevdes som ganska tråkig och intetsägande. Det är först nu på senare tid, när jag själv engagerat mig och verkligen lyssnat på klassisk musik på ett sätt jag inte gjort förr, som jag insett den fulla potentialen i den klassiska musiken.

Vad är då klassik musik? Svenska Wikipedia ger ett långt och utförligt svar men jag tror i ärlighetens namn att det i de flesta fall inte råder någon som helst oklarhet kring vad som är vad.

Bloggens namn och logga är egentligen mest ett skämt som bygger på att det, trots flertalet tappra försök från min sida, är näst intill omöjligt att definiera indie (är det en musikgenre/en fristående musikgrupp/en livsstil?). Mozart hade ju inget skivkontrakt, alltså var han indie (?). Han får här stå för den klassiska musiken och Franz Ferdinands omslag till You could have it so much better för popkulturen. Även om jag tycker mycket om dessa båda så ska de inte tolkas som att de skulle få speciell uppmärksamhet här; de är bara symboler för olika världar.

Jag är på intet sätt någon expert och hela tanken med bloggen är att jag ska försöka guida både mig själv och den som nu kan tänkas läsa den in i den klassiska musikens värld utifrån ett perspektiv som är färgat av popkulturen och popmusiken. Tanken är att dels diskutera den klassiska musiken i allmänhet, ge tips, tankar och kontext kring olika klassiska verk samt hitta referenser till klassik musik i popkulturen.

Stilmässiga förebilder är de fantastiska bloggarna The Way We Wear (som behandlar "kläder och kontext" – en underbar blandning av kultur och mode) och Copyriot (upphovsrättskritikernas och kulturälskarnas bäste bloggare).

Mycket nöje i den klassiska världen! (Det ska i alla fall jag ha.)