tisdag 28 november 2006

Två Strauss och en Kubrick

Ett av de pampigaste klassiska verken jag hört är Richard Strauss soluppgångsinledning till "Also sprach Zarathustra" (Så talade Zarathustra). Den inleds med en mäktigt basig orgel (som förövrigt gör sig ytterst dåligt på ett par sketna iPod-hörlurar) och stiger sedan pampigt och avslutas med ett sound som får det officiella THX-ljudet (du måste ha hört det på bio någon gång) att framstå som direkt mesigt.

Stycket används på ett magnifikt sätt i Stanley Kubricks film från 1968 (ett år innan månlandningen!) "2001 - A Space Odyssey". Att kalla 2001 för science fiction är ungefär som att kalla Beatles för ett rockband. Ja, det stämmer, men den är mycket mer än så.

Den inleds med att, till Zarathustra-temat, visa aporna, våra förfäder, upptäcka att man kan använda ben som jaktredskap. Därefter kastar en apa upp ett ben i luften där den förvandlas till ett rymdskepp och plötsligt är vi i framtiden. Och här börjar en annat känt verk skrivet av en annan känd Strauss (närmare bestämt Johan Strauss d.y.) spelas. Till ljudet av "An der schönen blauen Donau" (Vid den vackra blåa Donau) dansar rymdskeppen fram i den tyngdlösa rymden, lika elegant och majestätiskt som man kan tänka sig att grevar, baroner och annat fint folk dansat sig igenom detta mästerstycke genom tiderna.

An der schönen blauen Donau är en av våra mest kända valser (vilket är konstigt då den tack vare sina ständiga tempoväxlingar är smått omöjlig att valsa till) och de flesta känner nog igen den. När man lyssnar på den kan man verkligen känna hur floden Donau flyter lugnt och majestätiskt genom öppna landskap, igenom gamla storslagna städer, och förbi borgruiner i de lugnare delarna och hur den lekfullt kastar sig av och an i de mer fartfyllda partierna. Ta dig tid att lyssna igenom detta mästerverk ordentligt, jag lovar, du kommer antingen sitta och småle eller försöka dig på att dansa med.

Är det inte ett fint symboliskt bevis på den klassiska musikens storhet att när en av våra främsta regissörer ska gestalta framtiden, med allt vad det innebär av rymdskepp och datorer och så vidare, så väljer han inte någon futuristisk elektromusik, utan verk skrivna på 1800-talet?

Se delar av filmen på Youtube

3 kommentarer:

Relena sa...

så du hann skriva ett inlägg innan du flög iväg?

Michael sa...

Faktum är att jag skrev det från Paris, precis som denna kommentar

ellinor sa...

hej michi. vilken trevlig överraskning, jag visste inte att du var övertygad klassikist. an der schönen är ju valsernas vals fast jag är mer en walz-of-the-flowers-kind of girl. intressant. jag har inte bara sett clockwork orange men där är ju beethoven hyfsat central.

kram ellinor