iTjajkovskij – om klassisk musik och den digitala tidsåldern

Modern musik är nästan alltid uppbyggd som så att det finns en artist, en person eller en grupp, och en låttitel. Oftast kommer låten också från en skiva som har ett namn (även om vi i MySpace-åldern går ifrån denna – egentligen distributionstekniska – lösning). Alla datorprogram och bärbara spelare jag har varit i kontakt med (dvs. främst iTunes och iPod, i sann Applehjärntvättad anda) utgår ifrån detta, till synes självklara mönster för musikalisk metainformationslagring.

Problemet är att den klassiska musiken inte alls passar in i detta mönster. För det första, vem är artisten? Är det orkestern som spelar eller kompositören? Det logiska är ju att sätta ut orkestern som spelar men det är ganska osmidigt när man ska spela upp det, för oftast har man inte riktigt koll på vem det är som spelar, utan helt enkelt vem som har skrivit det. Alltså får man sätta kompositören som artist (fast det egentligen finns en speciell ruta för kompositören). Men hur ska man skriva det? I popmusik sätter man alltid förnamnet först (Edith Piaf), men hur naturligt känns det att bläddra till P (Pjotr Iljitj Tjajkovskij) när man vill lyssna på Tjajkovskij? Och ska man använda den svenska stavningen (Tjajkovskij), den engelska (Tchaikovsky) eller kanske den ryska (Чайкoвский)?

Sen fortsätter problemen bara. Vilket år är relevant? När den skrevs eller när den spelades in? Vad heter albumet? Svitens namn eller vad det står på omslaget? Var ska solisternas namn stå? Och vad låtarna den heta? Klassisk musik har ofta inga riktiga namn utan bara något som mer liknar beskrivningar på hur det ska spelas, vilket bäddar för så osexiga namn som ”Symphony No. 4 In F Minor, Op. 36: 1. Andante Sostenuto - Moderato Con Anima - Moderato Assai, Quasi Andante - Allegro Vivo”. Till och med Panic! at the Discos smått omöjliga ”There's A Good Reason These Tables Are Numbered Honey, You Just Haven't Figured It Out Yet” får se sig helt knockoutad i tävlingen mest ohanterliga namn.

Om man ska försöka sig på att analysera lite så kan man ju konstatera att klassisk musik är mycket mer fokuserad kring kompositören och modern musik kring artisten, vilket gör att ingen snackar om covers i klassik musik trots att allt egentligen är en enda stor cover av originaluppsättningen.