Mozart was so Simon & Garfunkel

Skulle i alla enkelhet vilja tipsa om ett väldigt vackert stycke av Mozart: Andantet ur hans 21:a pianokonsert, kanske mera känt som "Elvira Madigan", efter en svensk film från 1967. Jag har skrivit så mycket om filmer innan att jag undlåter att kommentera denna närmare men intressant är att ett verk från 1785 har fått ett smeknamn efter en film från 1967. Kan detta ha att göra med bristen på vettiga namn på klassiska stycken?

Semirelevant kontext i all ära, men den här gången tänkta jag faktiskt skriva om själva musiken. Andante betyder ungefär "i gående fart" eller en BPM (taktslag per minut) på 67-88, vilket är ungefär som Simon & Garfunkels "El Condor Pasa" (enligt ett fiffigt mac-program), och man kan absolut säga att vi här har att göra med Mozarts retroaktiva svar på Simon & Garfunkel.

Stycket inleds med stillsam orkester men efter ett tag gör pianot entré och tar över initiativet från orkestern som får agera doakör åt pianots melodiska framfart. Pianot och orkestern turas om att föra fram melodin och avslutningen är lika enkel som vacker.

Sammantaget är det ett mycket vackert, enkelt och stillsamt stycke som kan skänka stort lugn och själslig frid åt lyssnaren. En oas bland alla mäktiga och pampiga symfonier